Så kom dagen då vi fick hem Bambi och Ronja...Jag var världens lyckligaste tänk min helt egna kanin!Det var Kaninhoppning och det var mycket gos och kärlek under alla år...När sen den dagen kom då någon av kaninerna dog så var det ju så synd om den som blev kvar ensam... så jag köpte ju nya kaniner och alla mina kaniner var så personliga...
Bambi hon var en dvärgvädeur som ja hon var nog den snällaste kanin vi haft...min systers favorit om jag minns rätt. Bambi var grå och vit och så söt med sina hängande öron!
Ronja hon var en liten brun arg kanin men ju äldre hon blev ju snällare blev hon och hon gav mig många kärleksbett till och med min far kunde få sig ett och annat bett. Men hon var jätte go kanin men som sagt lite arg om något inte stämde.
Bamse kom till mig från en uppfödare som jag grät när jag kom till..historian kan jag dra kort det var nämligen så att pappas kund en konstnär som hade MASSA kaniner sa till mig att du får ta hur många du vill ..å jag var överlycklig ja det var så många kaniner så jag ville ju minst ha två med mig hem...men fick tillslut lyssna på pappa...men när konstnären på ett hemskt sätt säger till mig och pappa att -"Jag har så många kaniner sen har jag trettio i frysen också!!! Jag planerade att ta med mig varenda kanin hem och rädda dom!Men jag kunde bara rädda Bamse och han av rasen Belgisk Jätte..han var som en hund vi släppte ut honom så hoppa han lös på gården och han var så fin silver grå med en kritvit mage och världens charmtroll!
Lakritsnos var min minsta kaninen..en Hermelin och han var kolsvart liten och ettrig och det var den kanin som jag hade mina framgångar med inom kaninhoppningen...en tävling på Lillerud glömmer jag aldrig då jag vann och fick ta emot en prispokal och ni kan gissa om jag var stolt över min lilla kanin men den som var stoltast det var min Pappa!
Melker såg ut som Bambi men han var brun och vit och världens snällaste kanin. Han var en sån personlighet..klart att alla mina kaniner har varit det men Melker var en kanin som det verkligen lyste kärlek om...han var bästa vän med familjens hund Emil.
Selma hon var också en dvärgvädur och hon var brun, med ett öra upp och ett öra ner. Hon sörjde när Melker gick bort men hon fick mycket kärlek och hon hade det så bra och hon hade ju Emil som kompis. Selma var en klok kanin och var min sista kanin som nu fick komma till himlen den 11 november och det var jobbigt.Hon begravdes med en mjuk filt och fick ligga bredvid Melker och de andra kaninerna.
Nu har jag har massa bilder och massa underbara minnen av alla mina älskade kaniner!Och jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag skriver detta. Tyvärr har jag inte några bilder på datorn på alla mina kaniner Semla fick vara med. Kanske kommer mer bilder.
Vila I Frid Mina Älskade Kaniner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar